Hoppa till innehållet

9 oktober 2007

Parmesanost

I Toscana och i Italien använder man mest sina ostar i olika maträtter och mindre sällan som så kallad ostbricka som vi är vana med i Skandinavien. Att ställa fram en parmesanost efter maten och skära i grova bitar med en kniv är förvisso inte helt ovanligt.

Parmesanost

Formaggio parmegiano bär liksom parmaskinkan sitt namn efter staden Parma i norra Italien. Den skall ha tillverkats i Toscana på 1000-talet, började produceras i Parma trakten under 1200-talet och rekommenderades redan på 1300-talet till rivning över pasta. Osten görs i dag i andra regioner men bara den från parma får benämnas ”reggioano” Osten lämparsig även som drinktilltugg, efter maten med lite tryffelhonung eller som smaksättning av grönsaker, soppor mm. Personligen tycker jag att den minst 3 årlagrade ”stravecchio” är bäst, den är så hård att den ändast lämpar sig till rivning och därefter till smaksätting av olika rätter.

Grana Padono

Är en värdig ersättning för parmigiano reggiano, den görs likt parmesanosten på delvis skummad komjölk, den är vanligt vis inte lika lagrad som parmesanosten och lämparsig att äta i bit med frukt, honung eller marmelad.

Peccorino

Är samlingsnamnet för fårostar från hela italien men vanligast iToscana, Sardinien, Rom och södra italien, de gör på ett liknade vis som den berömda parmesanosten men är oftast inte lagrad lika länge, men har en kraftigare smak, själv föredrar jag en mellanlagrad ca 8 månader.

Ur Torbjörn Lagmarks blogg på lagmark.se, skriven 9 oktober 2007 och återgiven som den var.

Alla inlägg från oktober 2007

Lagmark i dag

Vill du hellre att vi lagar maten?

Matbilen kör i nordvästra Skåne varje vecka, och vi lagar mat till bröllop, fester och företag.