13 oktober 2007
Alla gått hem
Château Belair 1999

Klockan är över ett, alla har gått hem, endast jag och William är kvar, själv skall jag på herrmiddag i morgon och är ledig, William börjar klockan 10.00.
- Skall vi dricka ett glas vin innan vi går hem frågar William.
- Kan vi väl göra svarar jag.
Går och hämtar en ganska ung Bordeaux, snål som man är, Chateau Belair, från Saint Emilion, årgång 1999, för endast 500:- per flaska. Vi öppnar flaskan, häller upp i glasen, utan att dekantera vinet. Doftar, smakar och tittar på varandra.
-Jaha, säger jag, om detta varit en blindprovning hade jag inte gissat på Bordeaux.
- Jo, men tänk efter säger William, här är en elegans som du inte känner i andra viner.
- Håller med, men jag saknar cederträ, den så typiska Bordeaux karaktären, f-n vi har öppnat ett för ungt vin.
Hur som helst så börjar vi prata om våra kurser vi haft i kväll, -vad tyckte ditt gäng? frågar jag.
-De tyckte det var bra, själv tycker jag att kunde vi presenterat Kronhjorten lite bättre.
- vad menar du?
-Vet inte, den var bra men det var något som kunde varit bättre.
- OK, kan det ha varit att vi inte skulle blandat vindruvorna med brysselkålen. Vi skippade vindruvorna i mitt gäng och strödde de runt hjorten innan vi slog på såsen, fattar Du?
- Jag fattar, ditt "kålhue". När du säger det så är det nog där det sitter, Vindruvorna runt om, såsen med gin som elegant hälles över, ja, så skulle det blivit perfekt.
- Konstigt att jag gjorde så!!
Hur som helst så tar vi en ny klunk av vinet.
- William, har du hämta nytt vin?
- Nä, det skulle jag aldrig våga.
-Ha, Ha, din dj-vla italjenare, du är allt för ödmjuk. Men håll med om att det inte är samma vin.
- Det stämmer, säger William, efter ditt malande, där jag fått sår i öronen om hur man kan göra en kronhjort från bra , till jättebra så har vinet fått luft, helt annat vin.
- Ja det är det, nu känner man cederträ, och lite obränd pip tobak, samma doft som när jag var 13 år och smygrökte i "fassans" lada.
Hur som helst, dax att gå hem, vi hörs i morgon med nya äventyr i Lagmarks värld.
Jag säger bara en sak; William Sale, utan tvekan en av Sveriges bästa kökschefer, desutom bättre vän kan man inte ha!
Ur Torbjörn Lagmarks blogg på lagmark.se, skriven 13 oktober 2007 och återgiven som den var.
