Hoppa till innehållet

22 juni 2008

Promenaden

Promenaden

På vår förra semester 2007 på Mallorca fick jag någon form av solsting och fick för mig att gå från vårt hotell Hawaii i Magalluf till Portals Nous för att dricka ett glas rosé vin.

Klockan är strax efter klockan två när jag beger mig ut på denna långa vandring. Efter ett tag, som känns som länge, har jag nått sista vattenhålet. Jag dricker en stor flaska vatten.

Därefter beger jag mig med stora steg ut på den långa vandringen mot Portals Nous.

Det är bara jag som går här, klockan är ju över tre och solen står i Zenit. Det är en av Mallorcas varmaste dagar i mannaminne. Efter att ha gått endast en ¼ börjar jag känna att det är för långt, vad har jag gjort, det är ju bara jag som går här. Det finns ingen skugga, bara extrem varme från solen, jag svettas, knäna börjar kännas svaga, men jag kämpar mig fram, ”ge inte upp" hör jag en röst säga i mitt överhettade huvud.

Jag kämpar mig fram steg för steg, kroppen börjar bli alldelens glansig, som en ny inoljad kropp som skall lägga sig och slappa i en solstol, skillnaden är att min kropp är glansig av svett och utmattning. Jag stapplar mig fram mot en palm, får precis tag i den innan jag skall falla om kull, håller mig krampaktigt om palmen och tittar mig om kring.

Var är jag? Jo på en avkopplande promenad till Portal Nous! Skärp dig Lagmark, väl framme står där ett svalt glas rosé och väntar på dig, jag bestämmer mig för att gå vidare.

Jag tänker, skugga, skugga, skugga om det bara fanns skugga.

Vem F-n uppfann promenerandet?

Varför tog jag inte en taxi?

Vad gör jag här? –du skall går och dricka ett glas rosè vin,svarar jag fånigt mig själv.

Jag lägger in en prilla, bara för att upptäcka att jag redan hade en, jag börjar bli yr och hänger med min utmattade kropp.

Plötsligt!

En bil kör förbi, stolt som man är viftar jag inte på bilen, utan jag reser mig upp, sträcker på kroppen och försöker se ut som om jag precis druckit en god årgångs champagne, bilen försvinner bort, precis som mina krafter.

Jag säger till mig själv, varför viftade du inte? Är du knäpp? Fattar du ingenting?

Jag kämpar mig framåt precis som Tintin och Kapten Haddok i Saharaöknen.

Plötsligt inser jag att jag fått en hallunisation, en stor djävla delfin syns framför mig. Jag vacklar till, går ner på knä, jag är fullständigt utmattad, om jag dör nu vill inte ens gamarna knapra av denna uttorkade kropp. En tår faller på min kind, jag vill inte dö, jag vill ha ett glas rosé, med mina sista krafter tar jag mig upp på darrande ben.

Ser förmodligen ut som en fyllehund som skall bjuda upp till sista dansen en lördag kväll. Jag tar mig sakta fram, delfinen blir större, den verka le mot mig, jag ser träd och parkerade bilar.

Delfinen är en skyllt, som gör reklam. Jag har nått civilisationen.

Jag ger mig några lusingar för att piggna till och inte skrämma barnen som går på trottoaren som jag nu utmattat promenerar på. Det verkar inte hjälpa då barn och föräldrar hastar över på den motsatta trottoaren, jag ser hur de pekar mot mig och viskar i varanandras öron.

Fattar de inte att jag just genomgått min värsta lång promenad, någonsin i livet, denna gång genom det Marjokanska ökenlandskapet.

Jag ser en bar och tar sikte, bar mästaren får syn på mig innan jag når trappan på ca 15 trappsteg, han ställer en flaska vatten i på bardisken.

- 10E, säger han.

- Jag betalar 100E svara jag.

Jag njuter av varje droppe, barmästaren framför mig har räddat mitt liv, vilken hjälte, jag beställer in en ny flaska vatten.

När även denna flaska vatten är avslutad går jag de sista 50 metrarna till Portals Nous, mycket riktigt, där finns en sval, läskande och supergod rosé.

Jag njuter av min välförtjänta glas rosé och viftar på en taxi.

Väl tillbaks på hotell Hawaii, ger jag taxi chauffören 10E och smäller igen dörren.

Med stora rosé lätta steg hastar jag bort till Lena och Pontus för att berätta om min hemska upplevelse.

Jag säger bara en sak; ta en taxi så slipper du utsätta dig för livsfarliga promenader.

Ur Torbjörn Lagmarks blogg på lagmark.se, skriven 22 juni 2008 och återgiven som den var.

Alla inlägg från juni 2008

Lagmark i dag

Vill du hellre att vi lagar maten?

Matbilen kör i nordvästra Skåne varje vecka, och vi lagar mat till bröllop, fester och företag.